Sverige har hamnat i det märkliga läget efter valet att alla politiker säger att de vill ta ansvar, men ingen visar det i handling.

Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson vill bilda regering. Det är tydligt. Hon säger att landet behöver stabilitet, handlingskraft och långsiktighet. Samtidigt tackar hon nej till ett sonderingsuppdrag, alltså just det uppdrag som går ut på att ta reda på om det faktiskt går att bilda en regering. Mycket märkligt.

För en lekman framstår det som en svårförståelig strategi.

I politikens värld verkar det vara fullt logiskt. Förklara det den som kan.

Sonderingsuppdraget är ju till för att partier ska prata med varandra, väga alternativ och se om det finns tillräckligt stöd för en regering. Men ibland verkar det som att själva uppdraget blivit viktigare än resultatet. Vem fick frågan först? Vem tackade ja? Vem tackade nej? Vem blev kränkt? Vem fick sin prestige kantstött?

För den som står utanför den politiska bubblan liknar det mest en avancerad sandlåda, men vi vill se resultat inte ett oändligt tjafsande.

Många av oss trodde att valet handlade om sjukvård, elpriser, skolan och tryggheten, även om sakargumenten ofta försvann. Men det var viktigare att smutskasta och håna motståndaren än att tala om sin egen politik. (Är Trump förebilden?) Men veckorna efter valet handlar ofta mer om matematik än politik. Det räknas mandat, förhandlas positioner och formuleras röda linjer, som sedan suddas ut med förvånansvärd hastighet när makten hägrar.

Det mest besynnerliga är kanske att samma politiker ofta talar om vikten av att människor ska ta ansvar. Företagare ska ta ansvar. Föräldrar ska ta ansvar. Kommuner ska ta ansvar. Medborgare ska ta ansvar. Men själva tycks de vara helt befriade från ansvar, de som är valda för att ta ansvar för hela riket. Kanske vore det befriande med lite rakare besked, ”Ja, jag vill bilda regering. Därför tar jag uppdraget och försöker.”

Lyssna på kungen!

De som gynnas av detta är våra medier som med den druckne papegojans envishet kan upprepa samma fantastiska analys dag efter dag, timme efter timme, vecka efter vecka.

Jag undrar, ”När vill någon visa på kurage och ta ansvar?”